Förr i tiden fick männen gå till kvinnans far och be om hennes hand för att gifta sig. På den tiden var fadern kvinnans giftoman, skulle han försvinna så var det hennes äldste bror eller någon annan manlig släkting som ansågs ha förmyndarskap över henne.
Vid den tiden så var det vanligare att man skulle gifta sig rikt. Man ansåg att det materiella var viktigare än känslorna. Men visst förekom det riktiga kärleksäktenskap även förr i tiden.
När frieriet hade godkänts av fadern eller någon annan i hennes släkt, sökte mannen upp kvinnan. Oftast hade han med sig en bukett blommor, han bad att få tala med henne "i enrum" för att ställa en viktig fråga. På den tiden knäböjde sig mannen framför henne och bad om hennes hand. Efter mannens frieri gick de ut från rummet till kvinnans föräldrar och berättade att de ska gifta sig med varandra.